måndag 12 september 2016

Spela golf. Allt om golfbanor och golfklubbar.

Golf är en precisionssport med boll och klubbor som utövas på golfbanor, där man med så få slag som möjligt ska få bollen i hålet.

Golf är en av de få bollsporter som inte kräver ett standardiserat spelområde. Det spelas på en golfbana som har antingen 9 eller 18 hål. Varje hål på banan måste innehålla en tee att slå ut bollen ifrån, och en green som innehåller själva hålkoppen. Det finns andra vanliga former av terräng emellan, såsom fairway, ruff och hinder, men varje hål på en golfbana är unikt i dess specifika utformning och arrangemang.
Golf spelas för det lägsta antalet slag av en individ (slagspel) eller den lägsta poängen på de enskilda hålen i en komplett runda av en individ eller grupp (matchspel). Slagspel är den vanligaste formen på alla nivåer.

Golf ses normalt som en skotsk uppfinning, då spelet omnämns i två lagar från 1400-talet, lagarna förbjuder spel av spelet “gowf”. Vissa forskare hävdar dock att det hänvisar till ett annat spel som påminner mer om det som idag kallas landhockey. De visar på att ett spel som går ut på att putta små bollar ner i hål med hjälp av golfklubbor spelades på 1600-talet i Nederländerna. Termen golf är etymologiskt osäker, men tros komma från det germanska ordet för “klubba” – kolven.

1744 grundades världens första golfklubb, “The Honourable Company of Edinburgh Golfers”, som använde sig av Leith links och Bruntsfield links för att spela golf.
Den första golfklubben som grundades utanför Storbritannien var “The Royal Calcutta Golf Club” i Indien 1829. 1873 grundades den första nordamerikanska golfklubben, nämligen Royal Montreal Golf Club i Kanada.
Det moderna spelet utvecklades väldigt mycket i Skottland under andra halvan av 1800-talet. Reglerna, bandesignen och klubbutformningen började då likna dem som används idag. Banor började att byggas i Skottlands och Englands inland av bland annat kommuner, järnvägsbolag och privata klubbar. Den största utrustningsförändringen sedan 1800-talet har varit bättre gräsklippare, främst runt greenerna, bättre bolldesign, sedan ungefär 1900 har gummi använts istället för guttaperka, och introduktionen av metallskaft under 1920-talet. Under 1970-talet började metallhuvuden ersätta träklubbornas trähuvuden, klubborna går dock alltjämt under namnet “träklubbor” och grafitskaft introducerades under 1980-talet.

Hål
Begreppet hål har inom golfen två betydelser, dels det 4 1/4 inch = 10,8 cm stora hålet placerat på varierande platser på en green (kallas även kopp) dels hela spelytan från utslagsplatsen till greenen.
De flesta golfbanorna har 9 eller 18 hål varierande i längd från drygt 100 meter upp till nästan 600 meter. För de kortaste hålen (Par 3) behöver en god spelare ett slag för att nå greenen, medan även en god spelare vanligtvis behöver tre slag för att nå greenen på de längsta hålen (Par 5 – det finns också ett fåtal hål i Världen som har Par 6).

Banan
Det kortklippta spelfältet på ett visst hål har benämningen fairway, medan det område, som har längre gräs eller ren naturmark har benämningen ruff. På fairway och/eller i anslutning till ruffen kan finnas olika former av hinder, dessa hinder är; sandhinder, som benämns bunker, där någon i marken grävt ut mer eller mindre djupa hål, som i stället för gräs har sand, som gör det svårare att utföra ett slag; vattenhinder, som kan bestå av diken, dammar, sjöar, med mer eller mindre djupt vatten och som i de flesta fall omöjliggör att ett slag utförs. För spel i anslutning till hinder finns särskilda regler.

Green
Greenen är den del av golfhålet, som omger hålet bollen ska ner i. Den är klippt extra kort för att möjliggöra att bollen ska kunna rulla längre sträckor. Greenens nerklippning och kondition kan variera beroende på svårighetsgrad på banan. Greenens hastighet mäts i stimp.
Banans gräns
Gränsen för en golfbana är oftast markerad med vita pinnar, varvid området utanför denna markering är out of bounds, vilket innebär att inget spel ska förekomma där.[6] Man får heller inte röra på out of bounds markeringar, eftersom de markerar banan.

Par
Varje hål karakteriseras av sitt längdvärde, par.[6] Par på ett golfhål är en längdbestämning enligt följande:
“par tre”-hål är från c:a 75 – c:a 225 meter.
“par fyra”-hål är från c:a 250 – c:a 450 meter.
“par fem”-hål är från c:a 400 – c:a 610 meter.
Det finns även golfhål som har par sex men dessa är ovanligt förekommande. I Sverige finns par 6-hål exempelvis på Norrtelje GK, Sisjö GK, ForshagaDeje GK, Kungälv-Kode GK och Huvudstadens GK Lövsättrabanan.

Driving range
Vid de flesta golfbanor finns också ett antal andra funktioner som ett övningsområde där spelaren kan träna puttar, ett övningshål där man kan träna inspel, övningsbunkrar, samt ett område där man kan träna längre slag – en så kallad driving range. Bollarna plockas in av en bil, traktor eller specialfordon. Många golfklubbar bedriver också utbildning av nybörjare – unga som gamla – liksom instruktion som leds av en professionell instruktör.
Golfreglerna är internationellt standardiserade och bestäms av Royal and Ancient Golf Club of St Andrews (R&A) och United States Golf Association (USGA). USGA och R&A har kommit överens om att USGA:s rätt att driva och upprätthålla golfreglerna är begränsad till USA och Mexiko. Reglerna uppdateras ständigt, och normalt revideras reglerna vart fjärde år.

Golfens underliggande princip är rättvisa. Golfens grundregler brukar sägas vara: Spela bollen som den ligger och banan som den är, men om ingetdera är möjligt, gör det som är rättvist. Men för att göra det som är rättvist måste man kunna reglerna.
Några grundläggande regler; varje spelare ska spela bollen där var den stannat efter föregående slag, såvida inte en regel tillåter eller kräver annat (Regel 13-1); en spelare får inte acceptera hjälp inför slaget (Regel 14-2); banan får ej förändras för att spelaren ska få fördelar, förutom i vissa fall som definieras i regelboken; en boll får bara bytas ut om den förstörs eller förloras.
Golfens etikett inkluderas i golfreglerna och är bindande för spelarna. De täcker ämnen som säkerhet, rättvisa, spelhastighet, sportsmannaanda och varje spelares skyldighet att sköta banan. Grova brott mot golfetiketten/golfvett kan leda till diskvalifikation (Regel 33-7).
Det finns strikta regler som reglerar spelares amatörstatus.[8] I grunden innebär de att någon som undervisat i golf eller spelat golf för att tjäna pengar inte längre anses vara en amatör och därför inte heller har rätt att delta i amatörtävlingar. En professionell spelare kan dock reamatöriseras – en process som dock kan ta många år.

För golfspelare som har golf som en hobby eller en motionssport och alltså är amatörer, används ett handikappsystem, i detta fall stavat “handicap”, som i teorin innebär att två golfare med vitt skilda handicap skulle nå samma slutresultat i en tävling om båda spelade på samma relativa nivå. En spelare med en högre handicap – och därmed en sämre spelare – ska kunna vinna över en spelare med en lägre handicap – en bättre spelare – om den senare har en dålig dag. Detta system möjliggör tävlande mellan personer med olika spelskicklighet. Olika länder har olika form av handicapsystem.
Vissa länder, häribland Sverige, använder dessutom det så kallade slopesystemet som komplement till handicap, för att även gradera svårigheten på olika golfbanor.

Golf spelas med klubbor av olika slag. De brukar indelas i träklubbor, järnklubbor och putter. Under en tävling är det inte tillåtet att medföra fler än 14 klubbor. De transporteras vanligtvis i en slags väska – golfbag, som antingen bärs eller dras på en vagn. I Sverige har det även utvecklats en specialvariant av denna kallad Kinbag. I samband med professionella golftävlingar bärs den av en särskilt anställd bärare – caddie.
Varje klubba består av ett skaft och ett huvud. Skaftet, som är rörformigt och av stål eller kolfiber (grafit), är ca 10 – 15 mm i diameter. I skaftets ena ände sitter ett klubbhuvud, som är den del av klubban som avses träffa bollen, och i den andra ett grepp av läder eller gummi för att ge spelaren så bra kontroll som möjligt över  klubban. Klubbornas längd varierar mellan ca 90 och 115 cm. De olika klubborna har ett huvud, som är tillverkat så att dess framsida (den som ska träffa bollen) har en lutning i förhållande till klubbans undre, i allmänhet plana, yta. Denna vinkel kallas loft och är en av de faktorer som ger  bollen dess (bak)skruv – och därmed dess höjd – vid ett slag.

Träklubbor
Träklubbor är de längsta i en uppsättning klubbor. Skaftets längd är oftast 100–115 cm och träklubborna används för att åstadkomma längre slag. Huvudet på en träklubba är en tämligen stor klump med en svagt konvex framsida och en platt undersida, som i någon mån ska förhindra att klubban gräver sig ned i marken. Ursprungligen var träklubbornas huvud verkligen gjort av något hårt träslag, men numera är även huvudet på dessa klubbor med några få undantag tillverkat av ihålig metall (stål el. titan), som ibland är fylld med någon skumfyllning, på engelska “metal-woods”. Vanligtvis ligger träklubbornas loft mellan 7.5 och drygt 30 grader. Klubbor med träskaft är idag närmast att betrakta som museiföremål.
Den längsta träklubban (med minst loft) (metal-wood) är en så kallad “Driver”, vilken används för utspel från tee. Vid dessa slag placeras bollen vanligtvis ovanpå en “peg”.

Järnklubbor
Järnklubbor används för kortare, men också mera precisionsinriktade slag, framförallt vid spelet nära green. Järnklubbornas längd är vanligtvis 90 – 100 cm. Deras huvud är av solid metall med en platt framsida och klubbornas loft varierar mellan 16 och 60 grader. De längre järnklubborna används vid relativt långa slag från fairway, medan de korta järnklubborna nyttjas vid slag på nära håll eller ur svårare lägen.

Wedgar
En wedge (Sve. Kil) är en järnklubba med extra hög loft. Vissa av dessa klubbor har en speciellt konstruerad undersida – sula – som är avsedd att glida på underlaget i exempelvis en sandbunker (Sand wedge) eller i högt och tätt gräs. En speciell wedge som blivit populär de senaste åren är en så kallad lobwedge (58-64 grader) som används vid knepiga inspel till green. Såväl träklubbor som järnklubbor har på framsidan av huvudet räfflor (Eng. grooves) som måste vara av speciellt utseende, vilket beskrivs i reglerna. Räfflorna har som uppgift att förstärka bakskruven hos bollen vid slaget.
Exempel på olika typer av wedgar är sandwedge (54-58 grader), som främst används i bunkrar, och pitching wedge (46-50 grader) gap-wedge (50-54 grader) och lobbwedge (58- c:a 64 grader). Wedgarna används vid slag på cirka 110 meter från green och ner till någon decimeter utanför green.

Putter
Putter förekommer i ett mängd olika skepnader med bland annat extra långt skaft (hakputter, bröstputter etc.) och även olika former på huvudet. Det gemensamma för alla putterklubbor är att de har en slät framsida som är nästan vinkelrät (loften kan vara 1-2 grader) mot underlaget för att undvika att bollen lyfter från underlaget, greenens gräsyta, vilket annars skulle försämra träffsäkerheten. En putter kan ha “två framsidor”, och tillåter på detta sätt en vänsterspelare att ha samma putter som en högerspelare. Puttern brukar man anse som den viktigaste klubban i bagen, det är ju puttern som slår bolen i hål. Om man inte har puttern så blir det väldigt svårt när du kommer fram till grenen.

Till utrustningen hör naturligtvis också bollen, vars konstruktion finns beskriven i reglerna. Dess storlek är angiven så att dess diameter är lägst 42,67 mm och dess vikt högst 45,93 g. Bollens yta är täckt av ett stort antal så kallade dimples – urgröpningar – som är fördelade på ytan efter särskilda mönster. Den rotation som klubbhuvudet åstadkommer hos bollen vid huvudets träff förstärks och stabiliseras genom ytans speciella struktur, men även slagets längd påverkas kraftigt. En helt slät boll får en avsevärt kortare slaglängd.
Bollen består av ett skal som är tillverkat av konstmaterial (i golfens forntid användes läderbollar fyllda med fjädrar, senare kom guttaperka att användas) som omger en kärna, denna har olika sammansättningar beroende på olika tillverkare. Kärnan kan delas i ytterligare lager och därför finns tvådelsbollar (skal+kärna), tredelsbollar, fyrdelsbollar och femdelsbollar. Nya tekniker och metoder för att variera och optimera egenskaper hos bollen tillkommer ofta.

Handskar
Golfare använder ofta handskar för att få ett bättre grepp om klubban och för att förhindra blåsor. Det förbättrade greppet gör att man har bättre kontroll under ett hårt slag vilket medför att man kan slå längre men fortfarande ha kontroll på slaget. Det vanligaste är att man bara har en handske på den icke dominerande handen. En högerhänt spelare har alltså en handske på vänster hand. Det är inte heller ovanligt att slå puttar eller korta slag utan handske för att få extra känsla i slaget.

Transport av utrustning
Klubbor och annan tillåten utrustning medförs på banan i en väska benämnd golfbag. Somliga spelare bär hela sin utrustning, men det är tillåtet att använda sig av en speciellt konstruerad vagn för att transportera den. Framförallt i USA kan små motordrivna fordon ses, som kan hyras vid golfbanan för att transportera spelaren och dennes utrustning, så kallade golfbilar. Dessa är oftast eldrivna men bensindrivna varianter finns också, främst på mer kuperade banor. I Sverige används golfbilar mer och mer omfattande, de är i allmänhet eldrivna. Det tidigare kravet på läkarintyg har de flesta klubbar avskaffat.

Professionell golf
Som så många andra sporter idag har det även inom golfen utvecklats en omfattande professionell tävlingsverksamhet. Organisationer som benämns  “tour” anordnar tävlingar, skaffar fram sponsorer och bestämmer vilka spelare som är kvalificerade att delta i respektive tävlingar. De mest kända av dessa tourer är PGA-touren i USA (PGA = Professional Golfers Association), LPGA-touren (LPGA = Ladies Professional Golfers Association), PGA European Tour och Ladies European Tour i huvudsakligen Europa och Champions Tour i USA för spelare som fyllt 50 år. I dessa tävlingar tävlas om prispengar, som kan uppgå till sjusiffriga belopp i svenska kronor. I Sverige finns främst Nordea Tour som är en del av Challenge Tour som leder in till Europatouren.

Källa: Wikipedia

Amerikanska forskare sågar Villaägarnas påståenden om elektroosmos.


Så kallad elektroosmotisk pulsteknik (EOP) är sedan länge en internationellt vedertagen metod för att hindra uppstigande markfukt att tränga in i porösa (kapillära) material som t.ex betong. Tekniken är vetenskapligt verifierad i en mängd olika tester, både i laboratoriemiljö och i fält. De kanske mest ingående är utförda av U.S. Army Corps of Engineers, som ansvarar för underhållet av samtliga militära och federala byggnader i USA, från ammunitionsförråd och personalbostäder till  Federal Reserve i Washington D.C. och Vita Huset. Som en bekräftelse på forskningens nivå belönades man 2011 med den prestigefulla utmärkelsen IEEE Division New Electrochemical Technology Award från The Electrochemical Society, ett sällskap som räknar ett antal Nobelpristagare som medlemmar, t.ex. 2014 års pristagare i fysik Isamo Akasaki, Hiroshi Amano och Shuji Nakamura. Trots detta och trots 10.000-tals installationer runt om i världen framhärdar Villaägarnas Riksförbund att tekniken inte fungerar. Inte under några som helst omständigheter. I samband med detta avfärdar man ovannämnda forskning som oseriös och ovederhäftigt.

Vi har konfronterat en av de främsta forskarna vid U.S. Army ERDC-CERL, Michael K. McInerney, P.E.(klicka på namnet så kan du ta del av hans imponerande meritförteckning) med Villaägarnas påståenden och härunder kan du läsa hans svar. (Du finner hans orginalsvar på engelska i slutet av detta inlägg.)

Villaägarna första invändning att resultaten från fälttesterna är utan värde eftersom man inte kontrollerade andra faktorer som kunde påverka resultaten, t.ex. regn, temperatur och ventilation.

Michael K. McInerney svarar att det inte var nödvändigt att kontrollera dessa faktorer så länge som vi mätte dessa och tog med deras effekter i beräkningen. Dessutom genomfördes kontrollerade laboratorietester för att verifiera teorin om EOP-tekniken och hur den fungerar.

Villaägarna andra invändning är att resultaten från fälttesterna berodde på reparation av sprickor.

 Michael K. McInerney svarar att detta är en vanligt förekommande missuppfattning. I vissa fall räcker det med att laga sprickor, det beror på hur vattnet/fukten transporteras genom betongen. Om det endast transporteras genom sprickor (och utan förekomsten av hydrauliskt tryck) så räcker det med att reparera sprickorna. Men om vattnet/fukten transporteras genom porerna i betongen och det förekommer ett hydrauliskt tryck (d.v.s. kapillärt uppstigande markfukt) så är EOP-tekniken det enda sättet att stoppa det.

Villaägarnas tredje invändning är att resultaten från laboratorietesterna inte är giltiga eftersom man använde "dopat" vatten (d.v.s. vatten med en högre salthalt än "vanligt" vatten) och att detta resulterar i en betydligt högre flödeskapacitet än under normala betingelser.

Michael K. McInerney svarar att vi använde "dopat" vatten för att öka flödeskapaciteten (och därmed förkorta testperioden).  Vi använde standardiserade kemikalier i den mängd som föreskrivs av ASTM (American Society for Testing and Materials) för tester av elektroosmos. Vi genomförde dessutom flera tester där vi använde "vanligt" vatten för att verifiera EOP. (Denna fråga retade upp mig. Det är uppenbart att de [Villaägarnas Riksförbund] varken har läst eller förstått beskrivningen av den elektroosmotiska processen, i synnerhet när det gäller den roll som joner och katjoner spelar. Sannolikt vill de inte förstå. Jag rekommenderar dem att läsa Tikhomolovas bok [Tikhomolova, K.P., Electro-Osmosis (Ellis Horwood Ltd., Chichester, West Sussex, England, 1993] som innehåller många publicerade referenser om electroosmos.)

-----------------------------------------------------------------------------------------------------

Here are some brief answers to your previous questions.

a.) The first is that the pilot test is without merit because you didn’t control other factors that could have influence on the result, such as rain, temperature and ventilation.

 We don't have to control them, just measure them and take their effects into account. We did the controlled laboratory tests to verify the theory and performance of EOP.
   
b.) The second is that the pilot test result is due to the repair of cracks.

 This is a common misconception. In some situations crack repair is sufficient, it depends on how the water/moisture is traveling through the concrete. If it's just  traveling through the cracks (and there is no hydraulic pressure) then crack repair will be enough. But if it's traveling through the concrete pores and there's hydraulic pressure then EOP is the ONLY way to stop it.   
   
c.) The third is that the lab test results are not valid because of the use of doped water, and that this has a much higher flow capacity than under normal circumstances.

 In the laboratory the water was doped to increase the conductivity. We used standard chemicals and amounts prescribed by ASTM for electroosmotic tests. We did several fields tests which used "natural" water to verify EOP. (This question really ticked me off. They obviously did not read, nor understand, the description of the electroosmotic process, specifically the role of the ions and cations. And they probably do not want to. The book by Tikhomolova is an excellent reference.)

 I don't know what else I can do to assist you in fighting the nay-sayers. It seems like no matter what documentation you present they are going to find some reason to dismiss it. [By the way, you should pick up the book by Tikhomolova, K.P., Electro-Osmosis (Ellis Horwood Ltd., Chichester, West Sussex, England, 1993) it contains many published references on electroosmosis.]

 








onsdag 22 juni 2016

Lögn, förbannad lögn och Villaägarnas Riksförbund.

Lögn, förbannad lögn och Villaägarnas Riksförbund.
Först Kommunal, sedan FIFA och nu Villaägarnas Riksförbund.

Villaägarnas Riksförbund verkar tro att lögn blir sanning bara man upprepar den tillräckligt ofta. I senaste numret av deras medlemstidning Villaägaren upprepar man en historia som de kokat ihop och som publicerades på deras hemsida för snart två månader sedan. Den var osann då och den är lika osann idag.

Historien handlar om husägaren Sara Noori som är missnöjd med vårt system trots att den fuktmätning som gjordes visar att systemet fungerade som utlovat. Däremot kvarstod ett problem med kondens i två utrymmen (som inte kan lösas med elektroosmos) vilket vår montör upplyste henne om. Trots detta vidtog hon inga åtgärder utan valde i stället att anmäla Arid till Allmänna Reklamationsnämnden, ARN, som tillbakavisade hennes yrkande och friade Arid.

Det är ju förståeligt om Sara Noori inte vet skillnaden mellan kapillär fukt och kondens men man kan ju tycka att Villaägarnas så kallade experter borde hålla reda på detta. I stället inger man Sara Noori falska förhoppningar, utnyttjar hennes okunskap om hur ARN och det svenska rättsväsendet fungerar och lägger ord i hennes mun. Likaså har Villaägarna gjort Sara Noori en stor otjänst genom att övertala henne att montera ner systemet.

Vem är det egentligen som ljuger?

I artikeln påstås att ”hade Sara haft en egen fuktmätning, hade utgången (hos ARN) blivit den motsatta”, hur man nu kan vara så säkra på det?! Lite längre ner i samma artikel påstår Sara att ”Vi tog hit ett annat bolag än Arid, som mätte och kunde konstatera att fukten är kvar i väggarna.” Uppenbarligen är det något som inte stämmer; antingen har man en egen fuktmätning eller inte. Och har man verkligen genomfört en egen fuktmätning borde det rimligen finnas dokumentation som styrker detta men någon sådant har aldrig presenterats, varken i anmälan till ARN eller i artikeln.

I artikeln påstår Sara Noori även att vi har fuskat med kontrollmätningen eftersom hon och hennes man inte befann sig i Sverige den 27 juni 2015 då mätningen genomfördes. Sanningen är den att hon uppdrog till en inneboende att släppa in vår montör och att denna inneboende dessutom var med under hela tiden mätningen gjordes. Eftersom varken Sara Noori eller hennes make var närvarande, var det bara vår montör som skrev under protokollet. Kontrollmätningen gick alltså till på det sätt som Sara Noori själv föreslog. Allt annat är lögn och förbannad dikt.

Slutligen vill vi än en gång bemöta Sara Nooris påstående om att vår montör skulle ha begärt ”svart betalning” för att montera en fläkt. Detta är inget annat än rent förtal. Sanningen är den att det var Sara Noori som ville få jobbet gjort utan kvitto, vilket vår montör bestämt avvisade. Dessutom upplyste han henne om att det med tanke på missat ROT-avdrag inte var en särskilt bra affär.

Varför är Villaägarna rabiata motståndare till ny teknik?

Det är naturligtvis beklagligt att Sara Noori på grund av språkförbistring eller ren okunskap upplever att systemet inte fungerar som utlovat, trots att den mätning som gjorts visar på motsatsen. Än värre är att Villaägarnas Riksförbund utnyttjar henne för sina egna dunkla syften. Villaägarnas Riksförbund är inte det minsta intresserade av sanningen, vad som är bäst för deras medlemmar eller om Sara Noori får en torr källare eller inte. Det enda de är intresserade av är att stoppa all ny teknik som utmanar traditionella dräneringsmetoder med cellplast, isolerskivor och dräneringsrör av PVC. Frågan är vad Villaägarna tjänar på detta?
P.S. Sara Noori är den enda av över 500 svenska kunder som har anmält Arid till Allmänna Reklamationsnämnden. Ingen annan. Ingen har heller anmält oss till Marknadsdomstolen.  Har du själv råkat illa ut av Villaägarna eller vill stödja vår kamp – gilla oss på Facebook. D.S.

lördag 11 juni 2016

Villaägarna spelar ut sina bästa kort.

I en kommentar på sin hemsida redovisar Villaägarnas Riksförbund äntligen de forskare och den forskning som stödjer deras påstående om att dränering med elektroosmos inte fungerar. På detta har de satsat sin heder och samvete. Eller gått "all in" som det kallas i pokerkretsar. Låt oss syna deras hand.

Kort nr 1:

Villaägarna har läst en artikel i den danska tidningen Bedre Hjem där två danska forskare uttalar en viss tveksamhet för metoden. Samma forskare har tidigare konstaterat att elektroosmos fungerar både i laboratoriemiljö som i fälttester. De skriver bl a "Thus the overall concept with water movement in an applied electric field is working, but still proper electrodes must be developed." Sedan dess har utvecklingen gått framåt, inte minst när det gäller elektroderna. Hela deras rapport finns att läsa här. 

Kort nr 2:

Villaägarna läste i samma artikel att en dansk "seniorkonsulent"  hade testat elektroosmotiska dräneringssystem och funnit att de inte fungerar. Det nämndes inget om vilken typ av system som han hade testat eller hur testerna hade gått till. Villaägarna har alltså inte själv talat med dessa "forskare" utan baserar allt på en artikel i ett danskt månadsmagasin som utges tillsammans med bl.a. Bauhaus, d.v.s. ett liknande samarbete som Villaägarna har med Beijer Bygg.

Kort nr 3:

Nummer tre är ett uttalande i TV från professorn i byggnadsteknik, Folke Björk vid KTH i Stockholm som säger sig ha läst flera forskarrapporter om elektroosmos utan att nämna en enda av dessa. Han säger dessutom att "– Visst, du kan flytta på fukt med den här metoden. Men om du ska dränera en grund måste det bli varaktigt." vilket inte är ett lika kategoriskt avståndstagande som Villaägarnas påstående att elektroosmos absolut inte kan fungera. Det bör också noteras att Folke Björk är professor i byggnadsteknik - inte i elektrokemi som är det  kunskapsområde som behandlar elektroosmos. Vi noterar även att detta inte är första gången som professor Björk uttalar sig "å Villaägarnas vägnar".

Kort nr 4:

Nummer fyra är ett riktigt joker; ett uttalande från docent Hanno Essén vid KTH Mekanik. Att han inte är docent i elektrokemi framgår tydligt när han säger: "Företaget Arid säger att deras "asymmetriska bipolära pulser" sätter igång en process. Detta låter avancerat och tekniskt men säger åtminstone mig ingenting som skulle förklara den eventuella funktionen. Varför skulle en process sättas igång och vad är det för process? Går den utan tillförsel av elektrisk energi? Frågorna hopar sig." Att han inte kan dra slutsatsen att elektroosmos handlar om elektrisk energi säger väl allt.  Inte undra på att docent Essén har förärats utmärkelsen "Årets Förvillare". Dessutom två år i rad. Vi kan bara instämma i att frågorna hopar sig.


Kort nr 5:

Det bästa har vi sparat till sist. Villaägarnas riktiga trumfkort är ett 11-sidigt dokument. Från 1999. På tyska. Så viktig att man har kostat på att översätta den till svenska. Det är ingen forskningsrapport utan snarare föreläsningsanteckningar som utdelades under något som kallades för "Fuktighetsdagarna" i Berlin. Sa vi att de var från 1999? För att sätta det i perspektiv kan vi titta på hur en riktigt avancerad mobiltelefon såg ut på den tiden.


– Hallå Villaägarna, utvecklingen går framåt.

onsdag 25 maj 2016

Torra fakta om fukt och elektroosmos.

Utvärdering av uttorkning av fukt i betongväggar med aktiv elektroosmos.
Stephan Mangold, Chalmers Industriteknik, 2016-04-04
"Testväggen har torkat ut och är torr, d.v.s. att resultatet underskrider Boverkets riktlinje för kritiskt fukttillstånd på 75 procents relativ fuktighet (RF%). Mätningarna visar dessutom att väggen blev successivt torrare under den tolvveckorsperiod som testet omfattade."
Klicka och läs 

Influence of electro-osmosis applied to concrete demoulding on its properties.
Ce Bian, Zhenghong Tian, Laong Mao & Kung Wu, Indian Journal of Engineering & Materials Sciences, October 2015. "The main objective of this study is to calrify how applied voltage in the process of removing formwork based on electro-osmosis effect affects concrete properties."
Klicka och läs 

Application of Electro-Osmosis to Combat Water Leakage in Aged Buildings.
Francis Lung, HKCI Annual seminar presentation, 2013-11-22.
Klicka och läs 

Electroosmotic Pulse Technology to Control Water in Varied Construction Media.
Vincent F. Hock m.fl. 219th ECS Meeting, The Electrochemical Society, 2011."Because of challenges to develop and commercialize EOPtechnology, private industry has been involved since 1994. Various commercial partnerships, especially the most recent between Electrotech CP and ERDC, have resulted in successful field demonstrations of EOPtechnology in military, government, and commercial buildings including basements, tunnels, parking garage,and munitions bunkers. The latter proved the electrical component could be adapted for use in a potentiallyexplosive environment. EOP technology has been successfully implemented on USACE Civil Works structures such as lock walls and is being considered by the Bureau of Reclamation for use in galleries of high head power dams.
Klicka och läs

Utbedring av fuktskadede kjelleryttervegger. Delrapport 1 - Litteraturundersøkelse og generelle anbefallninger. Prosjektrapport 83.Stig Geving og Peter Blom, SINTEF Byggforsk. 2011. "Det synes dokumentert at velfungerende aktive elektroosmosemetoder vil kunne gi en uttørking av fuktige konstruksjoner mot grunnen."
Klicka och läs

God bebyggd miljö - förslag till nytt delmål för fukt och mögel. Resultat om byggnaders fuktskador från projekt BETSI.
Boverket, december 2010.
Klicka och läs

Laboratory Testing of Electro-Osmotic Pulse Technology to Reduce and Maintain Low Moisture Content in Concrete.
Orange S. Marshall, Vincent F. Hock, Brendan J. Danielson and Katherine A. Masko. 2009 Army Corrosion Summit, Clearwater Beach, Fl. 2009-01-06."When the anodes are placed interior to the concrete with the cathodes near the surface where water can penetrate, EOP will block water entry into the interior of the concrete."
Klicka och läs 

Demonstration of Electro-Osmotic Pulse Technology in Earth-Covered Magazines at Fort A.P. Hill, VA.
Final Report on Project FAR-01 for FY06. Orange S. Marshall, Jr. Augusti 2009. "Electro-Osmotic Pulse (EOP) technology can reverse below-grade water intrusion through concrete pores. It has been successfully installed in military infrastructure ranging from family housing to steel-reinforced deep structures and tun-nels. EOP has been shown to prevent below-grade moisture seepage through concrete and keep interior concrete spaces at or below 50 percent relative humidity."
Klicka och läs

Electro-Osmosis Using Multi Pulse Sequencing for Removing and Repelling Water out of Buildings and Other Structures.
Christopher Stanley, Ian McFeat-Smith, 33d Conference on Our World in Concrete & structures, 25-27 August 2008, Singapore. "Electro-osmosis is a well proven method of driving moisture out of concrete. The power consumption for its ongoing operation is minimal, at about 10 watts per 1000m2 of the concrete area. Its use will help to prevent steel corrosion and the occurrence of alkali-aggregate reaction. Because it reduces the moisture in basements it reduces the corrosive environment for plant and equipment. It also prevents the occurrence of mould and bacteria formation on damp wall surfaces. In addition some of the other benefits are listed below."
Klicka och läs 
Svensk sammanfattning av rapporten ovan

Electrical pulses protect concrete.
Joost van Kasteren, Delft Outlook, 2006
Klicka och läs

Fuktmåling i kjellerlokale. Bygg 5461, Nygårdsgata 55, Fredrikstad.
Byggforsk (Norges byggforskningsinstitutt) Projekt nr O 10318, 2006-10-14. "NBI konkluderer med at Elektroosmoseanlegget i Nygårdsgaten 55, Fredrikstad, bidrar til å markant redusere fuktnivået i betongen. Det anbefales å fortsatt holde anlegget operativt, da en nedkopling/svikt i anlegget vil medføre at fukten i betongen igjen vil stige.
Klicka och läs 

Fuktmätning i betong.
Hans Fredin, Håkan Skoog. Lunds Tekniska Högskola, 2005.
Klicka och läs

Evaluation of Lectros Dampcoursing System - Old Adelaide Gaol.
James p. Mann & Michael Till. Report 2AM1620, 2003-03-28. "Comparison of the drying characteristics of the Lectros test panel with the Untreated (NT) panel shows that the Lectros system has had a dramatic effect in reducing the moisture content of the wall (this can be seen clearly in Figure 3). By the end of the investigation the Lectros panel was considered to be in a “dry” state; this conclusion was confirmed by analysis of drillings from the mid-thickness of the wall. In comparison, the Untreated panel was found "to still have a moisture content of 8% at a height of 46cm above ground level.
Klicka och läs

Electro-Osmotic Pulse (EOP) Technology for Control of Water Seepage in Concrete Structures,
Michael K. McInerney m .fl.  US Army Corps of Engineers, Engineering Research and Development Center, August 2002. "Electro-osmotic pulse (EOP) technology offers an alternative to the trench-and-drain approach by mitigating water-related problems from the interior (negative side) of affected areas without the cost of excavation. EOP technology can also mitigate cor-rosion damage to mechanical equipment and improve indoor air quality by control-ling the relative humidity (RH) on the interior wall and floor surface at a level be-low 55 percent, thus eliminating mold and bacteria growth."
Klicka och läs
Svensk översättning av rapporten ovan

Electro-Osmotic Pulse Technology for Control of Groundwater Intrusion in Concrete Structures.
2002 Nova Award Nomination 26. Construction Innovation Forum.  ElectroOsmotic Pulse (EOP) technology is based on the concept of electroosmosis; the movement of an electrically charged liquid under the influence of an external electric field. It not only eliminates water-seepage problems from the interior of the structure without excavation, but it further mitigates corrosion damage to mechanical equipment and reduces the interior relative humidity of the basements. The reduction in relative humidity or moisture content of the concrete interior surface also eliminates one of the primary sources of disease
carrying molds and bacteria, which require a high moisture content to survive."
Klicka och läs

Electroosmotic Bauwerkstrockenlegung (Building Berlin).
Dipl.Ing.Fritz Jürgen Braun, Bauing.Peter Pötzsch, Dipl.Ing.Günter Wagemann.
Klicka och läs

Bundesanstalt für Materialprüfung (BAM): Prüfung der Methode FEO-B nach Tenge zur elektro-physikalischen Mauerwerksentfeuchtung auf ihre Wirksamheit.
Nr 2/18776. Siemens AG.1978-06-16.
Klicka och läs

ÖNORM B 3355-2 Trockenlegung von feuchtem Mauerwerk - Maßnahmen gegen aufsteigende Feuchtigkeit im Mauerwerk. 1999-06-01
Klicka och läs

Demonstration of Electro-Osmotic Pulse Technology for Groundwater Intrusion Control in Concrete Structures.
Vincent F. Hock, Michael K. McInerney, and Erik Kirstein, U.S. Army Construction Engineering Research Laboratories Champaign, IL 61826-9005. FEAP Technical Report, April 1998. "Based on the results of demonstrations and validations, this study concludes that the application of EOP technology for control of water seepage in concrete basement structures is an acceptable alternative to conventional trenching and tiling." "It is recommended that the EOP technology be transferred for Army-wide implementation as a cost effective alternative to the “trench/drain” approach for control of moisture in concrete basement structures.
Klicka och läs 

Kritiska fukttillstånd för några byggnadsmaterial. Preliminär undersökning.
Göran Hedenblad, Lars-Olof Nilsson. Rapport TVBM-3028. Lund, 1987.
Klicka och läs

A Review of Rising Damp in Masonry Buildings.
Dr Zhongyi Zhang, Advanced Polymer and Composites (APC) Research Group, Department of Mechanical and Design Engineering, University of Portsmouth, UK.
Klicka och läs

Uppstigande markfukt. Teknisk Rapport.
Jan Nyberg m.fl. SFV.
Klicka och läs

Tafjord Dam Case Study
Triton Norway
Klicka och läs

Donggang Cable Tunnel, Dalian, China Case Study
Triton Norway
Klicka och läs

Park West, UK, Case Study
Triton Norway
Klicka och läs

Sun Hung Kai/MTRC Case Study
Triton, Norway
Klicka och läs

Transport for London, Walthamstow Central Subway Case Study
Triton Norway
Klicka och läs

Drying brick masonry by electro-osmosis.
L.M. Ottesen and I. Rörig-Dalgård, Department of Civil Engineering, Technical University of Denmark.
Klicka och läs

Electro-Osmotic Pulse Leak Repair Method: Evaluation in Trinity Bonnet Chamber - Central Valley Project, Trinity River Division - California.
Daryl A. Little, Kurt F. von Fay, Bureau of Reclamation, Technical Services Center, Materials Engineering and Research Lab, Denver, CO, United States.
Klicka och läs